Resebrev 12

Resebrev 12 från Cayenne
Mendelo, São Visente.


Mindelo 21 till 30 november
Detta är Afrika!!, eller är detta afrika?? Vänner vi fått på Café Lisboa eller Café Royal, säger med bestämdhet ”detta är inte afrika, detta är Cabo Verde, inget annat”. I detta kan man tolka stolthet för sitt land, detta stackars land som borde få mer hjälp utifrån än det redan får. Det sägs att en tredjedel av landets inkomster kommer från hjälp utifrån, en tredjedel från Capverdianer som jobbar utomlands och resten skapas inne i landet, dock inte på San Vicente som är så gott som helt rent från tillgångar, förutom lite fiskprodukter. Det finns dem bland våra cafévänner som nästan urskuldande säger att, ”du skall åka till Santo Antão, där är så fint och grönt och där växer grönsaker och nästan alla har skor på fötterna” osv.
Att bunkra på Gomera för överfarten hit var en småsak jämfört med att bunkra här. Grönsakerna är av högst varierande kvalitet och det är ett ständigt letande. Gröna tomater på ett ställe, röda finns inte idag, paprika på ett annat ställe, lök på ett tredje, potatis i en liten bod man knappast hittar till osv. Allt är dyrt, mycket dyrt jämfört med hemma. Allt importeras från andra öar eller utlandet. I dag köpte vi en säck potatis, hollänsk Bintje!! Vi har hittat färska ägg, men det är ont om äggkartonger, och de som finns är skitiga efter lång och trogen tjänst.
Vi för en alltid lika alert kamp mot ”cakkisarnas” närvaro ombord så allt som skall tas ombord synas väl och torkas. Även geggiga äggkartonger.
Med tanke på att vi helst skall klara oss till efter nyår med de livsmedel vi har idag tycks uppgiften överväldigande.
Under våra eftersök av användbara livsmedel har vi gjort en del exklusiva fynd som t ex russin, färskt oxkött, konserverat smör och margarin samt andra spännande konserver som vi inte sett tidigare. Här finns också ett brett utbud av konserverad mjölk och grädde.

Vi brukar sätta oss en stund på något café under inköpsrundorna och det slår aldrig fel, någon kommer fram och vill prata en stund. Vi har nu varit här så länge att vi börjar känna igen folk på stan och blir själva igenkännda. Det är kul när någon spontant kommer och handhälsar även om de inte kan tala engelska.
Vi har gjort en dagsutflykt till grannön, Santo Antão, eller grönön som den borde heta. Denna ö som ligger endast 8 mil NV ut är helt annorlunda än denna ö. Vi var några stycken som hyrde en minibuss med driver som körde oss över bergen till norra delen av ön. Under denna resa som var 36 km fick vi uppleva ett till en början ökenlandskap, lite grönare, inslag av buskar och ännu lite grönare, inslag av enstaka träd, till en svensk barrskog, av pinje, med mossa och allt som hör till. Luften var som en svensk sommarmorgon med varm sol och lite kyla i luften. Då var vi uppe på ca 1 200 meter. För oss som gått och sparkat i dammet en vecka var detta himmelriket. Från Mindelo hade vi aldrig sett toppen av ön eftersom den nästan alltid ligger i molnen som bildas över ön. Det blir som tre skikt, med ett under, ett i och ett ovan molnen där ”solen alltid skiner”. På denna ö odlas frukt och grönsaker som skäppas över till de andra öarna med otroligt rostiga färjor som avgår i rätt tid.
Just nu är vi sex svenska båtar och lika många norska som kommer att gå mot Caribia under tisdag eller onsdag, allt beroende på när man känner att det är dags och att båten är klar. Vi har bestämt att känna för avgång efter frukost på onsdag. Det är bra att komma igång under den ljusa delen av dygnet så segelsättning od är ok när mörkret faller. Det är ännu så mycke måne att den ger lite ljus några nätter till.
Vi vet ännu inte om vi går till Barbados eller Bequie direkt, det får vinden och farten avgöra. Har vi tid till det kommer vi att stanna till på Barbados några dagar. Vi måste ju hinnatill brevlådan på Bequie till den 20 november och kolla alla julkort.

Som alla förstår trivs vi alldeles förträffligt har i Mindelo. Det är inte mycket att se eller uppleva om man tänker som en turist, men efter ett tag börjar man se det lilla fina i samhället som finns, bla alla trevliga och fina människor. Det är liksom lite synd att vi blivit en koloni svenska och norska båtar här eftersom sällskapslivet med dessa vänner inkräktar lite på kontakten med de infödda, som givit oss mycket den tid vi låg ensamma här. Tyvärr har dagen bara 24 timmar, även här och lite magsjuk måste man få lov att vara också.
Ända nackdelen är den utbredda fattigdomen och att vi tros vara så ofantligt rika. Relativt sett kan det vara så. Det går inte att ha ex en kniv liggande framme på båten eftersom den är ett begärligt byte för småpojkarna som kommer ut, simmande eller på bräda. Härom natten hade en grannbåt påhälsning fastän de var i båten. En dinge försvann en annan natt osv. Detta ger en osäkerhetskänsla och man vet inte riktigt hur mycke man vågar lita på folket. Vi har en sk ”båtboy” som skall hjälpa oss lite, men han kan inget göra åt dessa smågangster, så det är bara att hoppas på turen att slippa undan.

För er som missade resebrev 10 kan du få adresssen till oss inför jul- och nyårsheljen. Det tar säkert två till tre veckor för posten att komma fram.

Vi hörs när vi kommit till Bequia

For arrival vaiting
CAYENNE (stort och tydligt, sorteringsnamn)
Namn Fornlund
C/o General Delivery at the main post office, GPO
Port Elisabeth
Bequia
Västindien