Resebrev 3

Resebrev 3 från S/Y Cayenne.

Oban 21/7 och Bangor 26/7.

Vi ligger fortfarande kvar vid en marina på ön Kerrera mitt imot Oban i ett fruktansvärt tråkigt väder som tom skottarna tycker är ”not good for sailing”. Gårdagens försök att sända ut brevet på nätet lyckades inte eftersom ”IT-caféet”, som fanns inrymt i kontoret till en Fisch & Chips-kiosk snett emot St.Johns Catedral på George Street, var stängt just denna dag. Vi försöker idag igen. Här från marinan går en privat färja utan kostnad för dem som ligger vid marinan, gäller även dem som ligger vid de blå bojar som är utan kostnad.

Att färdas på Caledonien Canal kräver att man har gott om tid. Det är omöjligt att snabba upp takten eftersom du har många faktorer som påverkar och som du inte kan påverka. Medresenärer, sluss- och brovakters lunchtider, pubarnas placering och den sköna omgivningen gör att det helt enkelt vore synd att slarva igenom denna utan att spendera den tid som behövs.
Vi träffar på våra ”norske gutter” då och då, en kväll bjöds vi på får i kål i deras stora och trevliga kajuta. Det blev spel på såg med liten pinne - och sent.
Vädret kan man tyvärr inte göra något åt vilket orsakade en liggdag vid Laggan Lock för att få bättre väder och sikt den sista och vackraste sträckan över Loch Lochy. Vi lyckades med detta och kunde se den snöklädda toppen på Ben Nevis, 1 340 möh. Vinden är antingen med eller emot i denna förkastning med sluttningar på 6-800 meter på båda sidor. Vi hade emot, ordentligt emot alla dagar vi förflyttade oss. Det är bara och bita ihop och nöta på med motorn, belöningen får du när du ser dig omkring, och vid kvällens liggplats var det nu är.
T ex vid Laggan Loch finns fyra hus och ett uthyrningsställe för båtar, (båtar utan nationsflagga som man skall akta sig för), och en pub. Den är inrymd i en gammal bogserbåt, Scott II, som använts som isbrytare på sjöarna en gång i tiden. Inget flott ställe precis, men puben finns.
När du kommer till Corpach kan du välja om du vill ligga vid Sea Lock-bassängen eller ovanför näst sista slussen. Vid Sea Lock finns dusch och hamnkontor med senaste väderfaxet och trevliga ”Lockmasters” att prata med. Här finns även aktuell tidvattentabell för Oban som blev vårt nästa mål. Oban är ett trevligt ställe där man snart lär sig hitta för allt ligger utmed Habor Street. Vad som inte var så trevligt var en kuling som utan varning drog på från NO. Vi låg i lovart om bryggan med en obemannad båt utanpå så vi kunde inget annat göra än vänta och se.
Vi har tittat in i seglarnas jävulshål, Gulf of Corryvreckan, som är ett sund mellan öarna Scarba och Jura utanför Sound of Jura. I sjökortet har det namnet ”The Great Race” med tillägget (dangerous tidal streams). Det sägs att Corrywreckan är som farligast när en dyning från Atlanten som byggts upp efter flera dagars hård västvind möter tidvattenströmmen vid flod. En passage vid denna tidpunkt anses vara otänkbar. Jag kan säga att på lite håll såg det inte så farligt ut.
Vi provade även Crinnan Canal som varmt kan rekommenderas. Litet, trångt, jobbigt men charmigt och härligt. Samma sak gäller här som annars, låt det ta den tid som behövs. En skotsk seglare jag talade med kommenterade ”och det regnade förståss”, och det gjorde det. Lyckades byta till oss en gasolkruka med eurostandard mot vår svenska P11 i Ardrishaig, som är den sista slussen i kanalen. Det är problem med svensk standard ute i världen. De har ännu inte fattat hur det skall vara, eller hur det nu är.
Vi har även blivit bjudna på en Whisky i Eduard Heats Morning Clud. Den heter numer Opposition och ligger framför oss på bryggan i Tarbet. Mr Heat döpte om sina båtar, som alla har haft namnet Morning Clud, innan han bytte bort dem, på det viset fick han ha namnet ifred.
I dag var det tidig revelj. Det blåstes redan kl 02.30. En snabb kopp kaffe och iväg. Natthamnen var Cembertown och dagsmålet Bangor Marina utanför Belfast. Stjärnklart och kyligt, som en jaktmorgon i september, och vindstilla till en början så Eira fick sovmorgon. För att klara denna dagsetapp på 50 nm med tidvattnet med hela tiden måste vi ha passerat en ö med namnet Sanda vid hövatten i Dover, alltså kl 05.00. Vi fixade detta och anlände till Bangor kl 13.30. Detta är nog pärlan bland marinor häromkring. Lite dyrare än normalt, (1,5 pund /meter båt), men då är allt annat som ex duch utan kostnad, så det jämnar ut sig tycker vi. Rent och välordnat, allting andas kvalitet, och en otroligt härlig omgivning, samt att solen äntligen visat sig gör att stämningen är på topp.
Men vi har bestämt oss. Vi snabbar upp tempot. Mot värmen så snart det går.