Resebrev 5

Loggboken

1999-08-18

Resebrev 5 från Cayenne.
La Coruna 1999-08-16Lördag den 7 till 15 augusti -99.Vaknar till tonerna av "Mistluren utanför Crosshaven". Inne i hamnen kan vi se solen genom ett dimbälte som ligger tätt över vattnet. Marinans väderfax för de närmaste 72 timmarna talar om vind från O och NO, söndag kväll kort omslag till SV vid en passerande lågtrycksfront, frisk men avtagande och vridande tillbaka till O. Ingen gailvarning utfärdad. Vår taktik är att snarast komma ut från land där dyningen är ganska besvärlig när djupet är under 100 m. Sedan SV kurs för att snarast möjligt komma utanför kontinentalsockeln där vattnet är lite lugnare och utnyttja SV-vinden utan större förluster, om och när den kommer. Har förberett med färdig mat för 5 dagar och har dessutom soppor och konserver för lång tid. Vi betalar hamnavgiften, prutat till 14 Irl. Pund/natt, en sista koll på väderfaxen som inte ändrats, tankar diesel och kommer iväg 11.30. Låter motorn gå för att få driv igenom den grova dyningen som kommer från flera håll. Samtidigt har vi lite tidvatten emot oss så det är ganska rörigt i vattnet. Synd att lämna detta trevliga ställe där Sir Francis Drake en gång sökte skydd när han förföljdes av en Spansk flotta. Här finns dessutom 8 (åtta) pubar på en befolkning motsvarande Ljungsbro och Berg!! Efterhand blir vädret soligare och varmare och seglingen allt trevligare trots att Ulf känner av en begynnande halsinfektion och sjösjuka. Har förbrett oss med plåster bakom örat, men för Ulfs del verkar det ha motsatt verkan med stor trötthet som symtom.Först här ute med hela havet framför oss börjar vi känna hur stort detta egentligen är, inte bara havet, inte bara vårt företag, utan det hela, det ogripbara. Alla förberedelser som gjorts eller inte hunnits med, alla små och stora beslut som tagits, allt och alla som vi påverkat eller dragit med på något sätt, och här bara sitter vi, Eira och jag, som vari gifta i 29 år och levt upp till alla svensonmåsten som tänkas kan, här sitter vi i vår båt med ett tidsperspektiv på ett år framför oss. Hur gick det till egentligen, att bryta sig loss från vårt ordnade och bekväma liv, från våra barn, släkt och alla våra vänner, hus och hund, you name it. Inte svårt alls. Rulla igång bollen tillräckligt energiskt så ger den sig själv fart om det lutar åt rätt håll.Här sitter vi nu helt utan skyddsnät och försöker ligga steget före och förekomma allt negativt som kan hända oss både vad gäller vädermässigt och vad annat som kan tänkas. Det är inte så att vi sitter och bekymrar oss för allt fanstyg som ligger och lurar bak nästa hörn. Vi har analyserat riskerna och läget en gång för alla och dragit de slutsatser vi kan, och så får det bli.Det är en berusande känsla måste erkännas. Vinden ökar på O och vi gör god fart om man inte tittar på GPS-navigatorn som visar fart över grund, vi har nämligen ca 1,5 knop motström och räknar med att få stå ut med detta fram till kvällen. I solnedgången åt vi ingefärsgryta med ris. Ett gäng delfiner sökte också sin mat omkring båten, fantastiska simmare och de ser alltid ut att leka och ha kul.Innan mörkret faller tar vi in ett rev i storen som säkerhet för vinden har en tendens att trycka på lite extra. Det gör ingen skillnad på farten men det blir bekvämare gång. Under Ulfs pass fram till 24.00, vi kör 3-timmarspass under natten och gemensam bevakning under dagtid, blev det dags att ta in rev 2 i storen och 2/3 av genuan. När Eira gick på var vinden nere i 15-20 knop men ökade snart igen till över 25. Kl 02.30 visade mätaren stadigt över 30 knop och över. Går inte att hålla kursen SV längre eftersom vinden står på NV och det inte är så trevligt att länsa i mörker och stora vågor som gör att båten har svårt att hålla kurs. Lägger oss på S kurs som blir SSV när det tutar i som värst. Vindrodret gör ett gott jobb som hela tiden håller båten på kurs utan att tröttas, bara den blir balanserad och rätt inställd. Vårt problem är bara att vi måste gå upp på akterdäck om vi skall justera kursen och detta brukar hända just när den där vågen som skickar iväg några liter vatten tvärs över båten råkar vara närvarande. Eira låter skepparn, som inte mår så bra, sova fram till 05.30 då vinden avtagit ner till10-15. Detta var bara tillfäligt för han kom tillbaka, nu upp till 40. Vi tog ner resten av storen då det bara skakade i riggen och man ändå inte kan segla effektivt med för mycket uppe. Vi gör ändå god fart på bara en slips av genuan uppe. Faktum är att man inte strävar efter så bra fart som möjligt i detta läge, sänker man farten ökar komforten i motsvarande grad. Under förmiddagen avtar vinden alltmer för att vid lunchtid ha lagt sig så det är omöjligt att ta sig fram utan motorkraft. Nattens övning har gjort att vi halkat iväg mot SSO istället för SV som var tänkt. Så kom det att bli även i fortsättningen då vinden stundom kom från SV. Det medförde att vi passerade ut från kontinentalsockeln först under måndagmorgonen och det var faktiskt lite annorlunda. Vattnet tornade upp sig så det kändes som att åka i en lång uppförsbacke som aldrig tycktes ta slut. Naturligtvis en synvilla men en spännande upplevelse. Hade besök av ett gäng delfiner under natten. De jagade runt båten och lät sig inte störas av att vi lyste på dem med strålkastare och kunde följa dem under vattnet. Bytet var en liten fisk som liksom blixtrade när den reflekterade ljuset från båten. Eira seglade in i ett flerahundrafaldigt gäng med stormfåglar som samlats på en plats. Det var bara de som riskerade att bli överseglade som makade på sig, annars var det lugnt med en röd båt i gänget tycktes det. Annars uppträder de enskilt och dyker upp då och då utan någon förvarning. De är fantastiska akrobatflygare som helt ljudlöst dyker ner på lägsta höjd och sveper förbi framför stäven på båten. Detta förekommer även nattetid då man kan se dem blixtra förbi i lanternljuset. Man kan vara orolig att de skall flyga på någon wire i riggen men det är nog ingen ide att oroa sig. Annars är det inte mycket trafik i dessa farvatten. Några enstaka fraktbåtar på avstånd som verkar ha bra koll på oss på sina radarskärmar. T o m hörde vi på VHF-telefon att de varnade varandra för den lilla segelbåten. Först när vi närmar oss spanien mötte vi trålare som kom på linje mot oss och vek av mot styrbord. Vi tror det var för oss de ändrade kursen.Sista morgonen, onsdag, gav en fantastisk soluppgång med ett hav som under natten lugnat ner sig, -och varmt i luften. Är detta en försmak av spanien månne? Eira exprementerar med en lyftsele som hängs i targabågen och som skall kunna användas som vilfotölj under segling är tänkt. Det ser bra ut, fortsättning följer.Som vanligt blir det ganska segt den sista biten när man har land i sikte, inte här inte. Typiskt för dessa farvatten är ett kompakt dis som ligger skiktat över vattnet. Tar ner seglen 10 dist ut, ingen vind. Vår GPS fick visa oss in även den sista biten tills vi fick kontakt med land.Angör La Coruna kl 17.00 i ett strålande väder inne på marinan. Landdrink, lilla soltältet sätts upp och iväg till duschen. Den första vi träffade var Håvar och Inga-Johanna från Fossekallen, så upp i baren för en öl, sen var man varm igen. Inklareringen var enkel med en blankett som fylldes i av skepparen om han klarade det själv. En tysk skeppare hade problem, kunde intet ord förutom tyska.På kvällen letade vi upp, bland La Coruna´s hundratals restauranger och barer, den dyraste och bästa maten vi kunde finna. Vi tyckte vi var värda det, för efter fyra dagar med halvbra matlust och en irlänsk förkylning sliter det grymt i "kött- och vintarmen". Mycket gott.Här i La Coruna skall vi vänta in vår dotter Linnéa som kommer någon gång i nästa vecka. Bryggplatsen kostar 2 600 pesetas. Hamnkostnaden är en stor del av vår driftkostnad, alltför stor, och måste hållas nere, så Ulf lyckas hitta en boj som hyrs privat för 10 000/vecka. Det känns ganska skönt att veta att vi skall bo här en längre tid. Att det sedan är en fin och trevlig stad, den största i norra Galicia med ca 235 000 innevånare, gör det inte svårare för oss. Tyvärr har Galicia ungefär samma klimat som SV England och anses vara "the wet corner of Spain". Här finns allt vad vi behöver och kostnadsläget vad gäller mat och vin i affären känns behagligt för en svensk konsument. Man kan konstatera en sak när man vistats ute ett tag. Det är synd om oss svenskar!! Det första vi gör i en affär eller ett varuhus är att automatiskt, likt någon magisk eller magnetisk dragningskraft, förmodligen omedvetet, driver mot den del av butiken där hyllorna med vin och annat godis finns. Här skall priser jämföras osv. Skall man träffa en svensk i en affär, är det där. De betrodda, infödingarna alltså, tar med sig en flaska så där "by the way" när de handlat det de ska. Det är lite svårt att handla om man inte har hjälp av någon infödd. Sällan talas det annat än spanska bland allmänheten, möjligen då av ungdomar. Man har en känsla av att missa mycket av det fina när man tar för sig på känn.Här finns även flera välsorterade tillbehörsaffärer och en bokhandel med sjökort, CARTAMAR, Libreria Nautica, Paseo de Ronda, vid fotbollsstadion, där Uf hittade den sista pilotboken vi saknar. Bra tips, köp alla engelskspråkiga böcker i England eller Irland.Vi planerar att masa oss nerför kusten mot Portugal med stopp där vi finner någon härlig plats för soltörstande svenskar. Muros, Isla Cien utanför Vigo och Bayona är på förslag. Få se vad Linnea tycker.Hej så länge från Eira och Ulf.

Tidigare loggar: