Resebrev 6

Resebrev 6 från Cayenne
Cascais 12/9-99

Hej govänner
Nu är det en stund sedan vi hördes och under tiden har det hänt en del, och inte hänt så mycket, om ni förstår.
Vi har seglat i sakta mak utmed Spanska kusten och är nu i Portugal, närmare bestämt utanför Lisboa. I det stora hela har vi haft en fin tid frånsett vädret som tidvis varit disigt och segt, framför allt morgon och förmiddag, men varmt och behagligt. Den svaga vind vi haft har mest varit sydlig så ner till Portugals gräns gick vi mest med motor. Det bestående intrycket under denna tid är att ”här går bra att leva”.

Tiden den 12 till 21 Augusti -99.
La Coronia är en mycket trevlig stad med allt vad vi behöver och vänliga människor som är hjälpsamma, trots att det är en turiststad för spanjorer och portugiser. Gott om restaurager där det serveras Pulpos (bläckfisk) i alla former. Mest populär som förrätt med mycket vitlök. Restaurangpriserna är trevliga och detsamma med öl och vin.
Våra norska vänner på Fossekallen hjälpte oss med en reparation på vindrodret, självklart hade hade de svetsaggregat för rostfritt ombord. Betalningsmedlet heter Estrella Galicia, ett mycket fint inhemskt öl.
Lite förvirring blev det under några dagar utan att någon tänkte på det. Vi märkte det först när vi bestämde tid med bekanta för en middag, och kom en timma för sent. Detta berodde på att vi inte ställt om klockan från engelsk tid, hade ju seglat rakt söder ut. Spanien har plus en timma, Portugal däremot har samma tid som England.
Här nere lyssnar vi på BBC4 som ger en väderrapportering som går att uppfatta kl 01.47 varje natt. Vår SANGEAN radio går att programera så att den startar och spelar in på band, men den har ingen funktion för stopp. Väderprogrammet avslutas med Englands nationalhymn. Det betyder att skepparn varje natt sover en stund i stram givakt för att sedan vara tvungen att gå upp och stänga av radion. När man ändå är uppe finns det ju andra saker man kan syssla med en stund och plötsligt är man klarvaken. Livet är hårt för en seglare.
Vi träffar besättningar från många båtar som är på väg åt samma mål som vi. Det är mest norska, engelska, hollänska, danska, franska och några svenska som är i absolut minoritet. I La Coronia låg tre svenskar förutom vi. En hade ”mastat av” och skulle ta hem båten på lasbil för riggning med ny mast. En skulle vända hemåt igen efter mycket trassel med båt och utrustning. Den tredje skulle leta sig in i medelhavet och stillsamt utforska denna del av världen. En annan svensk besättning, Ulla och Ingmar på S/Y Cocktail, som vi träffade i Bayona skall övervintra i medelhavet innan de fortsatte varvet runt på fem år!!!
Några dagar innan det var planerat att Linnea skulle komma ner till oss, fick vi mail från David att ”hon kommer i kväll kl 21.00”. Vi trodde att han menade hem till honon som var planerat, men som säkerhet gick vi hem och satte på telefonen. Omedelbart resultat. Ring, ”Hej, jag är på flygplatsen, vad heter marinan, jag vet var den är för jag såg den från luften”. 30 minuter efter var hon hos oss. Lyckan var fullständig. Skvaller och post sysselsatte oss långt in på natten. Det är snabba ryck när man har med ungdomar att göra.
Efter vidare äventyr i staden med bl a Eira som fick en spansk frisyr som krävde flera duschar innan allt spray var borta, utflykt till Torre de Herkules, angöringsfyren som byggdes av romarna för mer än 2000 år sedan och fick nuvarande fodral för 300 år sedan. Sista kvällen var vi tillsammans med den norska kolonin på Maria Pita-torget, där vi lyssnade på Galiciasymfonikerna som hade stor konsert med körer, helt fritt för alla att lyssna.
Innan vi gick och kojade den natten tog vi ut båten på natten eftersom vi skulle gå i gryningen nästa dag. Första försöket lade vi ankaret på fel plats och fick upp ett gammalt nät som vi hade jobb med. Vid andra försöket lyckades vi sno in en lös ände av ankartampen i propellern. I med nytt ankare och vi låg på fel plats igen. Linnea rodde ut en tamp till en boj en bit bort och vi var säkra för natten. I gryningen fick skipper kränga på sig våtdräkten, tack Jenny och Scubapro som fixade den, och gå ner och skåda förödelsen. Nu var det inte så farligt, allt gick att reda ut utan skador mer än en offeranod som lossnat och försvunnit.
Kommer iväg kl 09.00 och går ut i diset, dåligt med vinden så motorn får gå och stötta seglen. Fram på fm försvinner vinden och vattnet blir snart spegelblankt med lång dyning. Överallt utmed kusten fiskas det krabba. 10 -15 tinor sitter på en lång lina som markeras av en boj ovanför vattnet. Även om man vet att det inte skall vara något hinder för oss på sidan av dessa bojar kan man aldrig vara helt säker, så uppmärksamheten måste vara på topp hela tiden. Det blir jobbigt i längden för en man måste hela tiden vara beredd att koppla ur styrautomaten och styra förbi hindret. Är det dis är det svårt, är det mörkt är det omöjligt. Då måste man gå utanför 100 meterskurvan för där trivs inte krabban, men där håller trålarbåtarna till. Dessa är belysta nattetid så man vet var de är. Efter lunch möter vinden mot SV och ökar till 15 knop, senare till 25-30, då har vi redan revat stor och genua så vi har bra gång, även om riktningen är fel. Ser delfiner på håll men ingen som vill komma till båten. Den sista biten till Camarinas, en litet fiskarby lite vid sidan av turiststråken, blir som vanligt dryg. Blir mottagna av en tysk seglare som var hyggligt engelsktalande. Han är pensionerad och lever biligt eftersom han sköter ”Haborcaptains” jobb på bryggan. Trevlig man med en intressant historia visade det sig. Han bodde i en liten stålbåt på ca 6 meter som han varit med till Cap Verdeöarna och nu var på väg hem, under några år, till Hamburg dit han inte alls längtade. Han var 72 år och kvick som en vessla.
Till kvällen hade vi en vitlöksmarinerad köttbit i beredskap som tillagades enligt konstens alla regler med Crem Fresh. Thomas vet och har receptet.

Söndag den 22 augusti
Dagens första uppgift för skipper är att kolla GPS-navigatorerna. Vid midnatt har det gått 800 veckor sedan systemet startade upp och nu börjar det att räkna i en ny tidsperiod, men det är helt utan problem för oss.
Det blir vilodag i dag. Allt andas frid och stillhet. Vädret ar stilla och lite mulet och det är lugnt i hamnen. Gubbarna sitter i grupper nere strandpromenaden och pratar, ibland väldigt högljutt och upprört. Man tror att nu ryker de ihop snart, inte då, de kan konsten att argumentera både vokalt och med hela kroppen.
Det är här man skall köpa knypplade dukar, gummorna sitter överallt och pratar och jobbar utan att titta på vad de gör. Underbart vackra dukar enligt Eira. Under en promenad fann vi hus, helt byggda i stenblock, som stod på stenpelare utformade som svampar. Väggar och golv är perforerade och husen används för att torka och förvara majs. De svampformade pelarna skall förhindra djuren att komma åt godsakerna. Byggnaderna i byn är som vanligt här nere en blandning av nytt och modernt vägg i vägg med förfallet eller nästan. På kvällen en öl på Club Nautico tillsammans med vår tyske vän tillika hamnkapten.

Måndag och tisdag
Dagarna går med lite utflykter och underhållsjobb med båten. Hade tänkt att gå måndag morgon men en envis SV kuling har stoppat oss. Har inhandlat en fjädervåg så nu behöver vi inte leva i ovisshet om hur mycket gasol vi har i tanken, eler hur mycke fiskarna som vi skall fånga väger. Den klarar 50kg.
En långpromenad i det blåsiga men varma vädret, till fyren Cabo Vilano (ett cap som är omskrivet som värre än alla andra tillsammans, tur vi inte visste det innan vi passerade). Det skulle vara mellan en liten bit och 3 km dit. Det var säkert 8 km t o r. Eira har haft besvär med en höft sedan dess.

Onsdag
Guardia Civil väckte oss kl 06.00 i morse. De har alltid ett bestyr när de skall lägga till i hamnen. De envisas med att ligga med aktern in mot bryggan vilket inte är lätt, särskilt när de är fyra man som vet hur det skall vara och en som försöker göra det. Nåväl, prognosen är bra för vidare segling till Muros. Talade med Cap Finisterre på VHF och deras prognos stämmer med BBC4.
Vi drog ut mot havet en timma innan vi vek av mot S. Vinden var som vanligt mot eller inte alls. Ändå var det en trevlig dag med klart väder ut mot havet men kompakt dimma över land. En fransk båt gick ut samtidigt som oss och de tog en kurs utmed land med hjälp av sin radar så de försvann direkt. Tyvärr såg vi aldrig Cap Finisterre för då hade även vi gått in i dimman, istället fick vi kontakt med S/Y Ingrid med Jim Fulthon från norge. De hade legat snett bakom oss en stund och låst oss på sin radar. När de kom 25 meter närmare kunde vi se dem. Vi gjorde sällskap in till Muros med dem som säkerhet, men som vanligt lättade dimman när vi angjorde. Linnea släppte kroken på 8 m djup kl 20.00 och vi kunde få en landdrink. Runt omkring oss satt ”gubar” i små båtar och fiskade Pulpos. Det var riktigt gemytligt och sitta i båten och höra deras lågmälda prat. Kväll ombord med spagetti, korv och grönsaker samt ett alldeles utmärkt spanskt rött för ca 6 kr - litern. ”Dä ni”.

Torsdag
Vad gör alla människor på beachen kl 8 på morgonen. Denna fråga sysselsatte skipper tills han vandrade iväg med kamera och kollade. Man letar musslor som grävt ner sig i sanden för att hålla fukten när vattnet drar sig tillbaka vid lågvatten. Dessa säljes till restarurangerna för 160 pesetas, (ca 4-5 kr). Gissa vad de kostar på bordet.
Vi stannar och insuper atmosfären och som övriga besättningen suckar, äntligen har Ulf köpt ett par shorts. Har även inhandlat två plastfåtöljer som vi kapat benen på och monterat på sidorna upp mot mantågen där det går att sitta nu utan att frysa. Helsmart lösning tycker vi, så även en engelsk seglare som bett att få ta del av vår lösning som ursprungligen kommer från vår vän norskskotten Jim i S/Y Ingrid. Vi är glada att vi har kvitto på våra stolar för det sågas lite här och där och alla är säkert inte köpta i affär.

Fredag
Soluppgång kl 8 ungefär. Efter frukost tog vi dingen in till stan som hade marknadsdag med sedvanligt tingeltangel och mat i mängder av stånd i de trånga gränderna. Härligt att vara här och bara finnas till. Kommer inte iväg förrän 12.00 men vadå. Vi hinner det vi ska.
Målet är Santa Eugenia de Reviera, ca 6 timmar bort. Motorgång naturligtvis, med svaga vindar kompassen runt, men klart. Alla sitter så nakna vi kan och bara trivs.
Denna hamn skall man akta sig för om vinden ligger på SV-SO för då ligger man i lä för en konservfabrik som släpper ifrån sig en kväljande odör som knappast går att uthärda. Vi kände när vi gick ut från hamnen. I övrigt måste man ha en väl utpräglad kreativitet för att finna en anledning att besöka detta ställe.

Lördag 28/8
Seg morgon som vanligt. Ute alltså. Solen går upp kl åtta men det är oftast disigt och svårt för solen att torka upp båten som oftast är helt blöt av nattens dagg. Nåväl, det är varmt och bara vi kommer ner till Portugal går den upp redan kl sju, det tycker vi blir bättre. Gjorde båten klar för avfärd, dvs tankade vatten och kollar motor. Vattnet här nere är ett kapitel för sig. Det är känligt att dricka men har en tillsats av klor som inte passar till iskuberna eller kaffe od. Infödingarna själva dricker det inte om de slipper. Det verkar som om det blir bättre sedan det varit i båtens vattentank några dagar, vem vet. Vi gör nu så att vi tillverkar allt dricksvatten med vår watermaker och använder kranvatten till allt annat och det verkar gå bra.
Startar kl 12 och motrar mot Islas Cies de Bayona, eller Paradisöarna som de kallas bland seglare. Varför vet jag inte. Här var ett himla oväsen och svall från motorbåtar och skotrar som roade sig strax utanför de ankrade båtarna. Mest svall kom från de färjor som försåg de två restaurangerna och campingplatsen med gäster. Det finns en vik på sydsidan av ön men där kom in dyning från väst. Med tanke på Eiras höft som borde vara i fullständig stillhet och vila var det inte så bra, men vi hade en fin tid med bl a bad på riktigt för första gången. Skipp fann en stor plastfilm inlindad i propellern.

Söndag
Efter en gungig natt gich vi i dimman över till en vik på fastlandet som verkade fin. Härligt lugnt vatten och en beach så långt ögat nådde, ca 50 m, samt med några inhemska båtar på svaj. Kanon, och bättre blev det när diset försvann och det blev en solig dag. Skipper tog jollen för att utforska beachen men blev lite fundersam när det visade sig att all var helnakna. Han siktade på en dam som såg ut att vara lite påklädd och gick i land men det kändes mycket påklätt för egen del. På kvällen, hemlagad pizza.

Måndag
Vaknade av att en stor fiskebåt lägger nät alldeles intill båtarna. Över vårat ankare, fem meter framför stäven kommer de förbi och lägger någon typ av snörpvad som de spelar hem till sin båt. Skickliga killar.
Morgonkaffe i sittbrunn och iväg mot Bayona ca tio mil bort.
Tankar diesel, 65 lit och bensin till jollen. Blev anvisade en plats intill en Göteborgsbåt med Ulla och Ingemar ombord. Kul med lite svenskprat då och då.
Nytt registreringsbevis från SXK låg och väntade på kontoret. Skönt. Tack Elisabeth på SXK kansliet och vår son David som tillsammans fixat detta.
En lugn dag blev det. Lite koll på stan som hade ett nyöppnat ”Cibercafe” och handla lite plockmat för kvällen. Kvällen avslutades i grannbåten. De berättade att de skall vara ute i fem år och börja det första året i medelhavet.

Tisdag till fredag
Montezumas hämnd har slagit till med full kraft. Skipper ligger för ankar (om uttrycket tillåts) och stör ingen på hela dagen. Annars är det den varmaste dagen hittils men inne i båten är det ok. Eira försöker kurera sin höft med att vara så stilla det går, men det är inte så lätt i en båt med begränsat utrymme och som aldrig är riktigt still.
På onsdagkvällen mulnar det på och dundrar på avstånd. Plötsligt har vi det över oss med full kraft från SV, den absolut sämsta riktningen där det är som mest öppet och låringsvis om styrbord. Många båtar får stora problem med akterförtöjningen. Cocktail på vår bb-sida drar av aktermoringen och går på bryggan. Vi lägger den på vår båt och vi går i bryggan båda två. Största hotet är en stor Colin Acherbåt som ligger längst ut, två från oss, och har hela sidan mot vind. En oanvänd aktermoring och ett spring snett bakåt mot bryggnocken gör gott.
När det hela var över efter en halvtimme gick alla omkring och tackade varandra för god hjälp och var lyckliga att det gått bra och vad som kunde ha hänt. Det var fantastiskt intressant skådespel omkring med alla möjliga nationer som hjälptes åt. Även folk från andra bryggor som inte var lika utsatta som oss, kom till hjälp i störtregnet. Än finns hopp för mänskligheten, åtminstonde seglarna.
På torsdagkvällen provade vi Eiras höft med ett restaurangbesök där en fiskmiddag utlovades. Självklart gick det bra, vad gör man inte för grillad lax och potatis.

Fredag
30 mil till Viana do Castelo. Alla lovar vind omkring N vind force 3-4 Beaufort (upp till 8m/ sek, så man får hålla i hatten) så vi körde som vanligt med motor mest hela vägen. I hamnen låg två norska båtar vi inte sett tidigare. I den ena seglade Torbjörn som låg och väntade på besättning.

Torsdag till måndag den 6/9.
Viana visade sig vara en trevlig stad, lagom stor och med lite kul utflycksmål, bl a Santa Luzia, en katedral högt upp på ett berg med en vidunderlig sikt en dag utan dis.
Jim på S/Y Ingrid flöt in som granne till oss och det känns som det genast blir som lite hemtamt. På lördagen kom Nora, en norsk Colin Archer som vi kämpade med i Bayona, med sina tre barn. De har det kämpigt med segling och skola samtidigt, men vad gör man inte.
Har hittat viktig utrustning till båten, en skära, som en liten krökt lie, har skaffats. Den skall användas om vi seglar in något nät som ligger och flyter ute på havet. Talade med en hollänsk båt som legat sex timmar innan de fick hjälp av en fiskebåt. Är vädret besvärligt och det är mörkt gäller det att komma loss snabbt, även om man måste skära sig loss. Det verkar som fiskarna räknar med lite svinn med tanke på hur de lägger redskapen.

Tisdag
Nu drar vi mot Lisboa, eller Cascais som marinan heter.
Startade kl 10.30 och lirkade oss ut mellan alla bojar och andra fiskeredskap. Har nyligen sett att de har nät som markeras av bojar. Vi går 235 grader för att komma ut på fritt vatten snarast möjligt. Kl 13.30 har vi faktiskt vind så vi kan strypa motorn. Kl 15.00 gör vi upp mot fem knop och är mycket nöjda med det. Framför oss har vi 190 mil och vi räknar att vara framme vid gryningen på torsdag. Under natten behövdes motorn som fick gå på styv tomgång fram till 11.30 då vi fick vind igen. Till lunch makaroner och choritzokorv med grönsaker, som åts med sked. Mycket gott och närande. Det är svårt att göra lagad mat när det slänger i oregelbunden sjö men Eira är starkast av oss alla när det gäller att laga mat. Annars tycker jag för egen del att det går bättre med sjösjukan för varje dag vi är på vattnet.
Mot kvällen ökade vinden allt mer och vi börjar förstå att vi kommer att angöra tidigare än beräknat. Vi ändrar rutten så vi kommer att segla långt från land så långt som möjligt, för nätens skull, och gå in i den officiella farleden till Lissabon. Detta fungerar bra. Vi såg endast en flaggboj som avtecknade sig mot den ljusare delen mot land. Det blinkar ljus på många ställen från land men vi hittar snart fyrarna som skall leda oss in till hamnen. Vi har WP (brytpunkt på navigatorn) ända in i inloppet till marinan men som vanligt skall man inprovicera och tro att man vet var man är, när det bara är GPS-en som vet. Vi litar på den till 50%. Resten måste också stämma.
Kl 05.00 torsdag morgon knöt vi fast i Cascais pontonbrygga i en marina som är alldeles ny och skall invigas den 15 september.

Torsdag till Söndag
Har nu legat här några dagar och bekantat oss med omgivningen och grannbåtar. Här är bra men eftersom det är portugisernas guldkust är kostnadsläget detsamma, alltså bra mycket över normalt, men solen skiner på oss varje dag och luften är torr och behaglig. Här blir vi några dagar till innan vi drar vidare till Porto Santo och Madeira.

För den som vill sända post till oss går det bra på följande adress dit vi beräknas vara i slutet av september. Man får räkna med att det tar ungefär en vecka med flygpost dit ner.

S/Y CAYENNE (stora bokstäver är viktigt så det syns bra)
Eira/Linnea alt Ulf Fornlund
Marina Funcal
9000 Funcal
Madeira
Portugal

Nästa tillfälle blir på Kanarieöarna omkring 10 Oktober:

S/Y CAYENNE
Svenska kyrkan i utlandet
Ansgarsgården, Nestor de la Torre
26, E-350 06 Las Palmas de Gran Canaria


Avslutningsvis vill jag uppmana våra seglarvänner att ta det försiktigt vid uppläggningen av båtarna på varvet, tänk på att det är en sommar nästa år med. Själva springer vi omkring med vaxtrasorna och underhållsrustar, så man kommer aldrig undan kan vi trösta med. Klimatet går hårt åt utrustningen. Just nu skall jag byta packboxar samt en axel i vattenpumpen som är försliten. Det tog stor del av gårdagen att skaffa detta i Lissabon. Tåg, Metro och taxi, en affär på 25 000 escudos.

Hej så länge hälsar besättningen på S/Y Cayenne
Eira Linnea och Ulf