Resebrev 4

Resebrev 4 från S/Y Cayenne,
Kilmore Quay den 1/8 -99.

Härligt namn, Kilmore Quay, och en lika härlig plats. Två gator som sammanstrålar vid hamnen och tre pubar, varav en är en fiskrestaurang av högsta kvalitet. Hamnen är en viktig fiskehamn för båtar runt omkring och karaktären är också sådan. I dag är det livbåtens dag med olika jippon omkring denna. Det är fint att se hur alla tar sin uppgift på fullaste allvar, även om det bara är att lotsa åskådare runt omkring i båten. I morgon är det Bank Holyday, som irländarna också tar på fullaste allvar - allt är stängt.

Måndag den 26/7.
Bangor Marina är som sagt en första klassens marina. När vi lagt till på em var vi ganska trötta varför vi vilade en stund. På strandpromenaden bakom båten satt en kille och klinkade på gitarr. Detta tillsammans med alla blommor och palmer gav en känsla av platser långt mer söderut än detta. Eira bjöd på sill och potatis med Gammeldansk därtill, troligen för att ta oss tillbaka till rätt latitud igen.

Tisdag
Tar tåget till Belfast. Kul att se lite av landskapet också, trodde vi. Det var som att åka i tunnel med gröna väggar, men fort gick det. Bussen torde nog vara bättre om man vill se något. Belfast är en trevlig stad. Trodde den skulle ha mer karaktär av storstad men man har lyckats behålla den gamla kärnan intakt och det är här de roliga affärerna finns. Hittade ett IT-cafe på Victoria Street så nu är vi i kontakt med yttervärlden igen. Fire Brigade hade ”Charity Day” och hade sina vagnar utplacerade på strategiska platser så allmänheten kan skänka en slant till deras trivsel, som de sade.
Köpte med oss en bra köttbit hem som vi avnjöt i sittbrunnen med solnedgång och månuppgång samtidigt. Färskt kött är förhållandevis billigt ännu.

Onsdag, torsdag
Tätar manluckan på sötvattentanken som givit oss mycket huvudbry den senaste tiden. Det har varit vatten i kölsvinet ibland som inte kunnat förklaras. Inte förrän nu. När tanken är full trycks vatten upp genom manluckan i samband med tankningen eller när båten lutar. Håller även på och tätar ovansidan av relingslisten som visat sig släppa igenom de retliga vattendroppar som gör en dyna lite fuktig. Snart har vi en tät båt, både uppifrån som underifrån och det känns skönt.
Avgång mot Howth kl 17.00 med tidvattnet lite emot men som snart skall vända. Prognosen för närmaste dygnet låter bara bra med moderat vind från O. Fick snart prova på sk ”overfalls” där vind och tidvatten möts på ett ogynnsamt sätt. Mycket otrevligt då vågor kommer från alla håll samtidigt. Häxkittel är en bra benämning. Vi har bra gång söder ut med ca 1 kn medstöm. Kl 23.30 purras Ulf ut för att reva då vinden har ökat till galestyrka och vridit mot S. Vi gör god fart men det är som vanigt jobbigt att segla hårt nattetid samtidigt som vi vet att det finns fiskeredskap med flöten lite här och där. Eira kommer upp vid 5-tiden, hon har svårt att sova i slänggungan som nu lugnat ner sig lite. Får som väntat lite motström den sista biten in mot hamnen i Howth, som vi nådde kl 10.00 i strålande sol. 95 distans på 17 timmar är vi nöjda med.
När vi vilat och duschat både oss och båten samt ätit brunch kollades staden i ett soligt men kallt väder. Träffade ett norskt par som seglar en båt vid namn Crusader, som skall samma runda som oss. Det är ytterligare 5 norska båtar på väg, som de känner till. Skipper gör en egen pubrunda på kvällen och lyckas hitta en lokal där det spelas irlänsk musik och dricks öl därtill. Trevligt land detta.

Fredag
Hittade en butik, Hardware Shop, som hade både fotogen och bra hinkar. I fiskehamnen inköptes nät till grönsakskorgar mm för en spottstyver.

Fortsättning på resebrev 4.
Tidvattnet har bestämt avgångstiden till kl 12.30. Dagens mål är Arklow, en industrifiskehamn som vi fått tips om. Vid anropet på VHF fick vi ett svar på helt obegriplig Irlänsk dialekt, men vi svarar OK och går in. I inloppet står hamnmastern och pekar på en gammal fiskebåt som vi lade oss utanför. Klockan var då 20.20. Det är bekvämt att ligga med en båt som ponton då man slipper tänka på tidvattnet som hissar ca 3 meter här. Det är inte lika bekvämt att ligga med en gammal inpyrd fiskebåt som luktar pysk. Hamnmastern visade sig vara en trevlig prick med hela tre tänder som inte gjorde det lättare med hans konstiga uttal men öga mot öga går det alltid lättare.
Seglingen hit var lite annorlunda då vi ibland gjorde 9 knop fög, fart över grund, och 5,2 på loggen. Dessa strömmar ger upphov till mycket obehagliga overfalls om man inte ser sig för. Dessa overfalls kan dyka upp där man minst anar och vara mycket begränsade till storlek. Men att studera fartmätaren på GPS-navigatorn var trevligt. Luften var fuktmättad och kondenserade på allt som var av metall och på seglet så det droppade vatten där det kunde.

Lördag
Dagens väderrapport låter inte särskilt upphetsande. Svag vind, S till W, regn och ev dimma i den S delen av Irlänska Sjön. Dit skall vi. Vi räknar med att gå innanför Tuskar Rock och det område som kallas St Patrick´s Bridge för att tjäna några nm. Det behövs med tanke på att vi har 48 nm till Kilmor Quay som är dagens mål. Det omtalade området har det skrivits mycket om, både som en farlig genväg eftersom det anses trångt och har en historia. St Patrik är Irländarnas skyddshelgon och lyckades vid något tillfälle jaga ut jävulen i vattnet här. St Patrik kunde inte simma så Gud byggde denna bro. Att det var trångt märkte aldrig vi skärgårdsseglare någo av.
Vi lättade kl 11.30 och motorseglade på ett spegelblankt hav. Såg flera sälar som nyfiket betraktade oss utan att bry sig så mycket. Vi hoppas på lite sjöbris senare under dagen men får vänta förgäves. Istället går vi rätt in i dimman likt ett fyllo en fredagkväll.
Det är spännande att gå efter GPS-navigatorn i tät dimma och leta efter flöten till krabbtinor som finns gott om på sina ställen. Ca 10 m är det vanligaste djupet att fånga dem på.
Efter rundning av Carnsore Point lättar dimman och vi angör hamnen kl 21.15 efter anvisning från en alltid närvarande Hamnmaster. Han hade tänder också. Så här dags har alla pubar slutat servera mat. Då skall det drickas öl, enligt Irländarna, så vi tar en öl och går ner i båten och lagar oss lite mat.

Söndag - Tisdag den 4/8 -99.
Här blir ett tillägg eftersom vi nu är i Cork, eller närmare bestämt Crosshaven söder om staden. I dag är det onsdag och vi kom hit i morse, efter en segling i grov dyning och bra vind som startade kl 09.40 i går. De där sjöbenen som skall komma efter en tid har inte infunnit sig ännu och jag undrar om de någonsin kan göra detta när sjön är så otroligt odiciplinerad som idag. Eira är starkare, hon klarar till och med att fixa lite mat, jag kan med nöd få ner det.
Skulle egentligen startat i söndags kväll för att komma fram under dagsljus, men prognosen var inte bra med vind från SV och V. Vid avgångstid kom en dimma som gjorde att vi definitivt ändrade våra planer och istället gick iland för en kort pubrunda..
Att angöra en främmande hamn under mörker, med ett översiktskort på 1:150 000 och MacMillan Nautical Almanac som hjälpmedel är intressant och mycket spännande. Det går bra om man tar det lugnt och metodiskt. Det är en fördel att ha en hustru som är bra navigatör och med bra färgseende om man skall ge sig på en sådan uppgift. Vid inloppet sågs ungefär 8-10 fyrar och bojar samtidigt. Att hålla reda på dessa bland alla andra ljus från stränder och bilar kräver sin man och kvinna. Att sedan två fyrar på land inte fungerade gjorde inte uppgiften lättare. Kl 00.15 tog vi första lediga boj som gick att finna. Det är svårt att släppa tanken på att man egentligen riskerar hela sitt hem och tillvaro på detta sätt men alternativet att ligga kvar ute i dyningen och slänga omkring är heller inte så lockande. Man blir också fundersam när båten efter tio minuter fortfarande ligger med aktern mot vinden, trots att moringtampen sitter i stäven och drar, men förklaringen ges av loggen som visar 1 knop fart. Tidvattnet igen förståss.
Klockan är nu 19.00 och vi skall få låna Marinans dator för att sända ut detta. Marinan är inte vilken som helst. RCYC står för Royal Cork Yacht Club som sägs vara världens älsta segelsällskap grundat år 1720. Är det flott så kostar det, 18 pund per dag. Flyttar troligen till en närliggande marina där de ”bara” tar 12 pund.
Vi planerar att ligga här några dagar och förbereda överfarten till Spanien så det kanske kan komma något mer härifrån innan vi drar. Hej så länge.

Som den uppmärksamme läsaren förstått fanns här tillfälle till ett tillägg till brev 4 som naturligtvis utnyttjas av redaktören. Efter försöket att sända brevet gick vi till matsalen i detta ärevördiga klubbhus och fick en bit mat och en öl som fick hämtas i baren, precis som på andra pubar. Det var en angenäm känsla att sitta och studera alla hundratals olika klubbvimplar från jordens alla hörn. Nu har vi alltså fått en virre i premiärminister Heath´s Morning Cloud och gästar världens äldsta segelklubb, var skall detta sluta?
Får se om vi kan förhandla oss till ett bättre pris för bryggplatsen i morgon. Det är trots allt skönt med en ordnad tillvaro omkring sig.
Hej då.