Resebrev 2

Resebrev 2 från S/Y Cayenne.

Oban 20/7.

Sedan vi hörde av oss senast har vi fått lite bättre flyt i tillvaron. Med nytrimmad motor och utvilad besättning startade vi från varvet i Motala tidigt midsommaraftons morgon. Kvällen firades i Vassbacken, någonstans utmed kanalen. Efter en sen champagnefrukost (vår 29:e bröllopsdag) blev det en tryckare på dansbanan och ”nattinatti”. Dagen efter fick vi förstärkning i besättningen från Finnerödja som även skötte cateringen på kvällen i Sjötorp.
Efter tre dagar till var vi i Göteborg där Maggan och Simon mönstrade på för några dagar. Vad är väl västkusten utan Vinga, inget, åtminstånde inte för oss Taubälskare, så det var helt naturligt att vi stannade där för en natt innan vi gick över till Skagen för att känna att vi äntligen är på väg. Detta gav full utdelning med sill- och räkmiddag på dansk Kro och en promenad ut till ”havsmötet” ute på Grenen.
På eftermiddagen kom vi iväg på nästa etapp, mot Lista på sydnorge. Fin segling fram till eftermiddagen dagen efter då han ökade till kuling rakt i stäven. Vi gjorde då en avstickare till Kristiansand som visade sig vara en trevlig stad. Härifrån går färja till Göteborg så det blev en naturlig avmönstringsplats för Zackrissons.
Vi blev kvar till dagen därpå då vi gick ut och körde huvudet i en ny kuling som jagade in oss till Mandal, en liten sömnig by med en mycket trevlig hamn.
Väderprognosen, som egentligen varit bra ett par dagar, lovar nu bra utsikter och ”pent vär” för Skagerak och Utsira/Fladen, ett par dagar framåt så vi bunkrar upp det som behövs och går ut och ”känner påt”. Vi har lite drygt 300 mil framför oss så det är viktigt att starta i skapligt väder i allafall. Det blåser inte mycket så vi stöttar med motorn för att ta oss igenom gammal sjö från SV. Kl 18.00 vindvrid mot S och 5-6 meter. Med lite utsläpp i seglen loggar vi lika många knop hela natten. Ulf tar första vakten, 21 -24 så Eira kan försöka sova en stund vilket inte är så lätt med en korsande sjö från SW och S. Under natten blev det lugnare med vågor samtidigt som vinden avtog en del. Ulf som haft vakten 3 - 6 får sova lite längre på morgonen. Nu är det nästan blankvatten med en lång dyning som inte stör seglingen så mycket eftersom vi dragit på motorn för att komma någonstans. Sol och skönt i sittbrunn och möjlighet att äta god, lagad mat utan något som stör. Stormfåglar sveper förbi båten någon cm över vattenytan, oftast precis framför stäven, helt tysta. Andra svarta dykfåglar liknande våra ejderdrakar ligger i små grupper och simmar undan när vi närmar oss, även de utan ett ljud.
Vilken fantastisk dag, vattnet är tukosblått och himlen visar så mycket den bara kan av den blå färg vi lärt oss uppskatta. På kvällen ser vi två segelbåtar på motsatt kurs och tror oss se en val eller kaskelott som blåser och visar en fena. Nu börjar även borrtornen dyka upp ur havet. Vi har lagt kursen så vi har dem så långt bort som möjligt, men det är inte lätt då de ligger ganska tätt. Sedan em har vi haft fin vind från SV så vi forsar fram på ett nästan blankt hav med lite utsläpp i seglen. Detta kallas smörsegling. Vinden håller hela natten och vindrodret jobbar utan att tröttas. Denna vind, med lite utsläpp på seglen, är den effektivaste om inte motsjö stoppar upp båten. Fram på morgonen kör vi in i täta dimbankar som kom från ingenstans och försvann dit efter tio minuter igen.
Kl 14.00 lördagen den 10 juli passerade vi 0-meridianen utan att det märktes något varken i båt eller omkring oss. Vädret har visserligen försämrats men är fortfarande acceptabelt med vind mellan S och SW. Vi har fått invasion av flugor. Först var vi försiktiga och bara föste undan dem, men plötsligt var de i stor mängd så vi tyckte vi behövde försvara oss och då blev det utan pardon. Eländet avtog till slut och vi undrar fortfarande var de kom ifrån.
Går nu med motor över ett spegelblankt vatten. Kl 23.30 har vi ett gäng delfiner som leker omkring båten. Vi seglar i 4,5 knop så de har inte svårt att hinna med oss. När vi närmar oss den skotska kusten försämras vädret med moln och dimbankar till och från. Under natten fick Ulf starta motorn för att komma undan en kustfraktare som skar kursen farligt nära. Vid förfrågan över VHF:en om han sett oss på radarn blev svaret kort: I se you. Våra beräkningar att nå Buckie, som första skotska hamn under fm på söndagen ser ut att hålla bra. Kl 10.00 anropas Habor Master som ber oss återkomma fem min före ankomst. Han visar in oss i en bassäng och väntar på att hjälpa oss att förtöja med tanke på att skillnaden är 3,5 meter till lågvatten. Han och kompisarna var mycket hjälpsamma och erbjöd oss låna deras tjänstedusch och visade var vi kunde handa billigt i ”folks butik” osv.
Dagen efter segla vi mot Inverness, ca 40 mil bort, så det blev en dryg etapp innan vi gjorde fast i en pontonbrygga i floden Riverness. Bra ställe att gå till även i lågvatten men det kostar 10 pund, för nästan inget. Gissa om det smakade med Soldatens ärtsoppa och varm punch, sponsrad av Mari-Louise och Hans, tack det smakade förtreffligt. (Gammeldansken är redan förbrukad). Påföljande dag gick vi in i Caledonian Canal vid högvatten, ca 11.30. Det var ganska skönt att komma in i denna lugna miljö för en stund. Uppe vid staden Inverness träffade vi ett gäng norska gutter med en 30 tons båt, Fossekallen. På fem man hade de byggt båten, i ferrocement och furu, på 3,5 år och var nu ute på en liten tripp på 3+ år.
Om ni undrar varför vi inte kommenterar hur motorn mår, beror det på att vi inte vågar tänka tanken ens.
Just nu ligger vi i Oban med urdåligt väder som vi tänkte vänta ut, åtminstånde till i morgon.

21/7 onsdag.
Vi ligger fortfarande kvar vid en marina på ön Kerrera mitt imot Oban i ett fruktansvärt tråkigt väder som tom skottarna tycker är ”not good for sailing”. Gårdagens försök att sända ut brevet på nätet lyckades inte eftersom ”IT-caféet”, som fanns inrymt i kontoret till en Fisch & Chips-kiosk snett emot St.Johns Catedral på George Street, var stängt just denna dag. Vi försöker idag igen.